Nu sitter jag på arlanda, har precis sagt ett gråtfärdigt hejdå till mammi och pappi och inhandlat de sista grejerna - massor med svenskt godis!
Jag har varit ovanligt lugn hela morgonen och hela bilresan men nu när jag sitter här och inser att jag verkligen är på väg börjar jag bli lite skakis. Fast jämfört med Michaela, en annan svensk tjej som jag åker tillsammans med är jag lugn som en filbunke! Hon har redan dubbelkollat sin packning minst femton gånger.
Jag ska försöka skriva så fort jag får chansen, förhoppningsvis när jag landat!
Håll tummarna för mig nu :)
och Ellen, hon har inte plockat fram några bullar än - fast dialekten är din immitation på pricken!
